Såg ett referat från vad OAS-inspiratören Berit Simonsson sagt i Uppsala. Kvar i mig lever uttrycket "vår otillräcklighet är den helige Andes landningsbana". Jag vet inte om det är rätt citerat med uttrycket finns kvar i mig.
Hon talade också om synd som skiljer oss från Gud. Numera talas det inte så ofta om synd.
Det är skillnad mellan otillräcklighet och synd. Ibland hör jag människor som viftar bort synd genom att säga "synd betyder att missa målet". Då är det inte värre än ett dåligt skott mot måltavlan. Det ät säkert så att synd är att missa målet, meningen i livet, gemenskapen med Gud. Ett val i livet som skiljer oss från Gud. Det finns alltid en väg tillbaks från det felaktiga valet till Guds kärlek.
Vår inbyggda kompass samvetet kan komma att störas. Ordet samvetslös används för att beskriva ren ondska. Vägen från känslighet till samvetslöshet kan vara slingrig. Men den finns och någonstans på denna "skala" finns jag. Vart jag än finns så är korrigeringen, befrielsen inte längre borta än en bön "förlåt mig mina synder precis som jag ska förlåta andra".
Men insikten om otillräcklighet är så viktig för att kunna ta emot nåden. Inte för att avvisa syndabegreppet som Kay Pollak vill göra i filmen "Så som i himmelen".
Guds älskade barn som fritt rör sig i Hans skapelse i relation till Honom. Detta är det optimala livet.
PS I går hade vi den näst sista samlingen för året på hamnplanen i Simrishamn. Pianisten Lennart Björk från Lund var vår svängiga gäst. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar