lördag 31 juli 2010

Intensiv vecka

En vecka med hela huset full av barn och barnbarn. Ingen vrå att stilla sig och låta tankarna formulera orden. En paus på några timmar innan nästa gäng kommer. Hjärtligt välkomna gäng.

Har tänkt på att Gud aldrig bett någon människa om att vara annat än just det människa. "Övermänniskor" blir ofta en katastrof för sig själva och andra. Religiösa övermänniskor blir en mobil domstol ständigt beredd att slå till. Men det finns också icke religiösa vandrande domstolar.

Jag önskar mig själv och alla andra just detta att vila i Gud, omsluten av Hans kärlek. Precis som i 23:e psalmen.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
 

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
 
Sanningen och nåden vandrar hand i hand. Sanning utan nåd blir en bödel som i "all välmening" hugger huvuden till höger och vänster. Nåden utan sanning blir ett gungfly som ingen vill vandra på.
 
Att bli ledd på rätta vägar den kärleksfulla frihetens nyckel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar