Jag minns det år jag först kom tillbaks till tro, detta intensiva år med stor känslighet på det andliga området. En dag besökte jag Klara kyrka och det var som en broschyr lyste upp på håll. Jag gick fram och tittade och hittade en inbjudan till en evangelisationskurs hos de karismatiska katolikerna. Jag anmälde mig till kursen och kom att få nya vänner inom en tradition jag inte kände till sedan tidigare.
Jag var medlem i Centrumkyrkan i Sundbyberg, en kyrka som inte var ansluten till något samfund. Under en bönestund upplevde jag mig som utbrytarens, utbrytare, längst ut i kedjan från det protestantiska uppbrottet. Jag satt där återknuten till moderkyrkan, visserligen med lösa band, men ändå.
En annan stund var nere i Spanien när en missionär ville övertyga mig om att det inte gick att vara kvar i den katolska kyrkan om man tagit emot Gud till sin frälsning. Jag tänkte då på de tillfällen då min vän Pancho, numera diakon i Katolska kyrkan, och jag fungerade som förebedjare tillsammans och den välsignelse jag då upplevde.
Jag kan förstå missionären. När jag går in i den lokala katolska kyrkan i Spanien störs jag starkt av att den lokala jungfrun tar större, mer prålande, plats än Jesus och jag vet om motståndet mot protestantisk evangelisation. Samtidigt kan jag inte förneka den andliga gemenskap jag upplevt och upplever.
Inom varje kyrka som bekänner sig till Jesus och hans frälsningsverk uppstår mänskliga traditioner. Ibland tar de större plats än det grundläggande. Ibland skymmer påbyggnaden det det egentligen handlar om. Vi blir så tvärsäkra på att vår tradition är den sanna och att det bara kan vara på vårt vis. Men när vi utövar äkta ekumenik, hjärtats ekumenik, då infinner sig en speciell välsignelse.
Jag har lämnat den tvärsäkra sektorn samtidigt som jag lider med kyrkans mänskliga krumbukter. Var de än infinner sig. Herre för oss samman till den tillbedjan och det liv Du vill att vi ska vara i.
Om du blir provocerad av dessa enkla tankar, för dina känslor inför Herren, Han som älskar oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar