I bland leds jag till böcker. Denna bok rekommenderade Stanley Sjöberg mig att läsa. Den har dock stått till sig i bokhyllan ett tag. Kanske för att första kapitlet så mycket handlar om utvärdering av tolkningsmetoder.
Nu kände jag starkt för att göra ett nytt försök. När jag passerat metodiken hamnade jag i "En första blick på Jesus hemlighet".
Medan jag läste fylldes jag av den helige Andes kraft och måste efter avslutat kapitel lägga ifrån mig boken med ett upplyft inre och tårar i ögonen.
Det fanns i inledningen en beskrivning (nu med mina ord) om hela den kristna kroppen förenade med det levande ordet i en ständigt pågående process. Bibeln, ordet, inte bara en text som vi som kristna bör läsa för att de står så mycket bra där utan för att vi i ordet förenas med Gud.
Vi är förenade genom den helige Ande, vi ofullkomliga som är Hans tempel. Ratzinger uppehåller sig mer vid Jesus och ordet och i inledningen den utgår han från den profetiska hälsningen genom Moses om den kommande profeten och dennes ansikte mot ansikte relation med Gud. Jag tänkte då på Johannesevangiliets sjuttonde kapitel där relationen Gud-Jesus-lärjunge (d.v.s.du och jag) beskrivs så underbart.
Tänk att en 'pingstvän' kan bli så välsignad av att läsa vad en påve skriver ;) Ja, ja i gudsrelationen finns inga gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar