Min idealförsamling

Jag ser framför mig ett antal människor samlade. De har det gemensamt att de mött Jesus som personlig frälsare. Ingen känner behov att visa inför de andra att den räcker till i egen kraft. Alla vet att alla i gruppen är lika betydelsefulla oavsett vilken gåva som verkar genom den personen i den helige Andes kraft. Det är viktigare att möta människor för att förmedla evangeliet än att umgås. Umgänget finns i arbetet tillsammans, vi gråter och gläds tillsammans. Vi vet att vi är helt beroende av den helige Andes ledning i allt vad vi gör.  Vi ber, tillbedjer, sjunger, samtalar och uttrycker vår glädje i Gud. Vi vördar Guds ord genom kärlek till Bibelns texter. Vi har tilltro till Guds rikes seger men har en ödmjukhet eftersom vi är medvetna om att vi är syndare frälsta av nåd. Vi möter alla med största respekt eftersom Gud själv visar oss både tilltro och respekt. Vi är Hans barn bara av nåd. Vi påverkar vår omvärld genom vår kärlek, vårt engagemang och agerande grundat på denna kärlek.