En förbönsledare berättade en gång att det var svårt att få aktiva förebedjare att be för något annat än det Herren lagt på deras hjärta. De kunde vara egensinniga på detta område.
Jag känner igen detta. Visserligen tar jag med stor respekt emot alla förfrågningar om förbön som jag får och vet att det ingår i mitt uppdrag detta, att stödja i bön. Men redan i och med att någon tar initiativ till att få förbön så har Herren hört detta. En förfrågan i tro rinner inte ut i sanden.
Men det finns vissa böneämnen som har etsat sig in i mitt inre. Det kan vara en ort, en församling, en enskild människa. Varför just dessa lyfts fram på ett speciellt sätt vet jag inte. Det känns som om det handlar om att vara med och strategiskt riva murar som inte borde finnas och att stödja bygget av det som borde finnas.
Dessa böneämnen är mycket familjära trots att det kan handla om personer som jag egentligen inte känner. Det verkar som om den helige Ande fördelar dessa sina uppdrag mycket personligt på olika förebedjare. De aktualiseras också över tiden så att vissa kan vila en stund men sedan få ny fart inför strategiska tillfällen.
Visst är det spännande att få vara en liten del i ett nätverk av förebedjare ledd av någon som har en överblick som vi själva saknar, även om vi ibland får profetiska bilder över vad som sker eller är på väg att ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar