onsdag 3 november 2010

Sanningslidelsen fick mig att lämna Gud

Sanningslidelsen fick mig att lämna Gud och samma lidelse fick mig att komma tillbaks till Gud.

Det där lät bra eller hur? Sanningen är dock att det var min synd som fick mig att lämna Gud och att det var Han själv som i sin nåd fångade upp mig igen och förlät mig min synd. Men hela tiden hade jag en sanningslidelse som fungerade i förhållande till det jag upplevde som en verklighet.

Det sägs att det inte finns en sanning, bara subjektiva beskrivningar av vad vi tror vara sanning. Sett ur mänskligt perspektiv kanske det kan vara så. Men jag hävdar att det finns en sanning och jag strävar alltid att utröna den.

Med Gud är det så att antingen finns Han eller så finns Han inte. Det finns ingen väg däremellan. Det är vidare så att om Gud finns så är Han den Han är och inget annat. Att söka sanningen om Gud är viktigt om det är så att Han finns, annars är det helt ointressant. En ateist är en människa som kommit fram till ställningstagandet att Gud inte finns men inte nöjer sig med detta, han vill dessutom tala om för andra att han funnit sanningen beträffande Gud.

En kristen är en person som mött Jesus som frälsare och efter det mötet kan han inte vara tyst med att så är fallet. Jesus säger att Han är vägen, sanningen och livet. Han är vägen till en evighet tillsammans med Gud. Hur ska jag kunna hålla tyst om en sådan verklighet.

Jag hörde en konfirmationsledare i Svenska kyrkan som sa: Låt aldrig någon påverka din gudsbild den är lika bra som någon annans.

Visst är det sant att jag själv är den enda som kan ha en gudsrelation. Ingen annan kan skapa en sådan åt mig. Frälsningen är personligt, ett personligt möte med Gud.

Men Gud är den Han är och det är tur det. Det finns ingen relativ Gud, glöm det. Endera finns Han eller så inte. Och finns Han så är Han den Han är.

Jag säger att Gud finns och att det är viktigt att söka Honom. Han söker oss hela tiden och därför är det inte svårt att nå Honom. Han är hela tiden steget före och söker dig och han söker dig där du är för att visa dig vem Han är. Han söker dig för att upprätta den relation som förstörts genom synden. Det vill säga genom upproret mot Gud. Du är älskad av Gud oavsett var du är, vem du är, hur mycket fel du än gjort. Han vill inte att du ska vara kvar i eländet utan kallar dig till omvändelse.

Tillhör du den som säger att jag är minsann lika god som någon annan så vill Han dessutom hjälpa dig att se över din självbild och pröva ditt jag i sanningen.

1 kommentar:

  1. Allt det Börge skrivit upplever jag sant. Gud kan inte ljuga och eftersom Han har sagt att han är sanningen är det skönt att kunna tro det oförbehållsamt. Sanningssökaren söker egentligen Gud utan att veta om det.Men Gud har redan sökt upp sökaren. Ett fattas, sökaren har inte hittat fram ÄN.

    SvaraRadera