torsdag 4 november 2010

Guds glömska är en gåva - människors minne kan va en plåga

När Gud förlåter en synd så minns Han den inte mer. Det är inte som när vi tömmer en dators hårddisk på information men där en kunnig datatekniker kan återskapa informationen. Det är vi som påminner Honom om våra felsteg hela tiden. Jag tror Han tycker det är tjatigt. Har jag nu glömt din synd så har jag.

Om jag minns rätt så var det pastor Swärd som berättade om den unge mannen i hans församling som ville bli "världens största gudsman". Vi ler lite eftersom vi vet att det inte går till på det viset. Eller.....

Tiotusentals grabbar vill bli världens bästa fotbollsspelare men bara en blir det. Åtminstone en åt gången. Men vi tycker det är bra att ha ambitionen. Jag följer en ung golfare på nätet och han vill bli bäst i världen. Koncentrationen är enorm. Lite ensidigt liv kan tyckas men ska man lyckas så...

Detta om ambitioner eller orealistiska önskningar. Själv bad jag Gud i morse om att kunna glömma som Han glömmer och fick snabbt svaret: Du är människa och kan inte glömma som jag, men du kan få gåvan att förlåta och att med kärlekens ögon se på det som du upplevt som negativt. Då tappar det sin betydelse och fångar inte ditt sinne. Men dina minnen, som är jobbiga, kan få vara en hjälp för andra som upplevt liknande händelser.

Jag har en god och superintelligent vän som har problem med sin mångsidiga och komplicerade personlighet. Han ber: "Herre tag bort min egen vilja den ger mig bara problem".

Problemet är att han inte kan få bönesvar för Gud vill inte umgås med robotar. I så fall hade han skapat sådana. Gud söker vår frivilliga kärlek och från den utgångspunkten vill Han föra in oss i en relation där vår kärlek flödar in i den stora kärleken. Till Gud som är kärlek. Utan Gud fanns inte kärleken eftersom den har sitt ursprung i Honom. Gud är kärlek men det är inte kärleken vi ska tillbedja. Gud är också helighet och vad helighet är har vi svårt att förstå. Ibland får vi smaka på Guds helighet. Då blir vi förstummade.


Vi tror ibland att Guds kärlek är så stor att den tillåter oss att vara fast i synden. Men den är större än så. Den vill ta oss ur syndens grepp.  Guds kärlek är så stor att Han vill föra in oss i en evig kärleksrelation där vi får möta Honom i all Hans storhet. Abba fader. Pappa, pappa betyder det visst. Kan vara svårt att ta till sig för den som har mött en dålig fadersgestalt i sitt liv.

Gud välsigne dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar