söndag 7 november 2010

Bönesamling med liv

Fredagens bönetimme i Turistkyrkan är sanningsenligt veckans minst besökta samling. Men den har liv. De som kommer är motiverade att komma inför Herrens ansikte och samlingen har stor betydelse.

Kjell Sjöberg undervisade om att kyrkan bör vara en samlingsplats där de troende i bön får kraft för att gå ut ur kyrkolokalen och förkunna evangeliet på gator och torg.

Visst ska vi vara trygga i Herren och trivas med våra trossyskon. Om de första lärjungarna sa man "se hur de älskar varandra". Men kyrkan är inte avsedd att vara ett vuxendagis och jag säger inte heller att den är det. Men det kan vara så skönt i stugvärmen att det känns tungt att lämna den.

Levande naturliga människor som på ett naturligt sätt deltar i samhället runt sig. Delar arbete och delar glädje. I världen men inte av världen. Besluten i det egna livet grundar sig på samvaron med den helige Ande.

I min barndoms frikyrka isolerade man sig mot världen för att inte bli besmittad av det onda.

Därför kom kyrkan att utifrån betraktas som människor som sade sig vara bättre än andra och i vissa fall trodde man nog detta själv. I vilket fall uppstod en skillnad mellan det man önskade och det som var en verklighet. Utifrån kallades detta för dubbelmoral. Inifrån en sorg över en otillräcklighet att leva som man borde.

Det segerrika kristna livet är ett liv i gemenskap med den helige Ande. Dock tror jag det perfekta felfria vägen  är ovanlig. Hur kan då Bibeln tala om de troende som de heliga? Inte ens på Bibelns tid var församlingarna på något vis perfekta. Jo Bibeln använder sig av Guds måttstock och Han förlåter och glömmer alla synder som bekänns och därmed finns de inte längre. Heliggjorda genom tron.

Bönestunder är rätt tillfällen att "lämna över till Gud" och själv bli fri. Kallad till frihet och relation med Honom. Det inre byggs upp.

Jag möter oerhört mycket kärlek här i Turistkyrkan och här finns många människor som haft och har spännande liv tillsammans med Herren. När jag får dela deras erfarenheter så fylls mitt hjärta av glädje. Men inte ens vi är perfekta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar