När jag vaknade på morgonen den 1 januari 1994 hade jag inte en tanke på att söka Gud. Allt vad religion var hade jag lämnat bakom mig och jag hade inte den minsta längtan att komma tillbaka. Jag hade uppfostrats in i en frikyrkomiljö men aktivt tagit avstånd från denna. Detta val var medvetet och grundat på att jag upptäckt en livslögn hos mig och andra.
Min blivande fru, själv motståndare, till kristendom förde mig till en kyrka eftersom hon tyckte om andlig sång.
Väl därinne kom hela mitt inre att fyllas av en gudsnärvaro och jag blev helt klar över att jag var på en felaktig väg. Den helighet som uppfyllde mig går inte att beskriva i ord, mina ögon fylldes av tårar.
En person sa nyligen till mig: Du ska var klar över att din gudsupplevelse bara är en fantasiprodukt i din hjärna. Du är hjärntvättad.
Mot detta säger jag. Hur kan en sådan hjärntvätt ske på någon sekund hos en person som inte alls önskar möta Gud. Ingen talade till mig. Ingen påverkade mig. Guds helighet omslöt mig.
Händelser i mitt liv efter det att jag vänt om och vandrat Guds väg bekräftar Hans närvaro och existens.
O att du hörde mig. O att du ville släppa in Gud i ditt liv. Det är min bön och denna bön är äkta.
Jag kanske är en gammal fånig gubbe men jag lever tillsammans med en levande Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar