I går var det min födelsedag och på morgonen skjutsade jag frugan till flyget eftersom hon snabbt skulle resa till Sverige, svärmor hade fått en mindre hjärtattack.
Under våffelträffen sjöng alla för mig för att fira min födelsedag. Jag har haft svårt att ta in när människor visar mig kärlek. Spåren av mobbingen från min ungdom tror jag. Trots att jag fått ett underbart helande av dessa sår. I går kunde jag ta in kärleken och jag märkte att så var fallet. Det känns befriande, något jag önskar alla skadade och tilltufsade människor att få del av.
Ur en petitess-konflikt kom pastorn och jag att ha ett fint samtal nu på förmiddagen. Sådana samtal är guld värda. Vi avslutade i en bön där vi höll om varandra och bad de böner den helige Ande formulerade.
Jag har sett kristna församlingar förstenas av konflikter. Det är en stor sorg att se goda kristna fångas av konflikter. Hur saker får växa till orimliga proportioner. Det är en av motståndarens mest effektiva metoder att slå till emot Guds verk. Det är större risk för konflikt i en kyrka som vill gå Herrens vägar än i andra mänskliga sammanhang. Anledningen till detta är just detta att motståndaren vill använda våra svagheter för att slå till emot Guds verk. Vem har inte svagheter, jo det har vi alla, men i konflikten glömmer vi våra egna svagheter för att hårt attackera motståndarens. Ni vet det där med flisan i nästans öga och bjälken i det egna. Flisan blir stor som ett tretton våningars höghus och bjälken liten som ett tredjedels hårstrå.
Av nåd är jag frälst och genom nådens glasögon ska jag se min omgivning. Låt kärleken flöda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar