Börjar med lite dagbok: Vaknade 05:20. Tog bussen 05:45 till Simrishamn. Den vita syrenen blommar fint runt busshållplatsen. Framme i Simrishamn 06:25.
Under bönen vid mitt ”bönealtare” i Elim blev min litenhet inför den Allsmäktige så påtaglig. Att tömd sitta stilla och lyssna in. Då kom tanken om att kontakta en person som jag inte varit i kontakt med på länge. Sedan flödade förbönen och välsignelsen. Bad dessutom för eget helande.
Upptäckte en hälsning till församlingen, som gladde mig. Se den i bilden ovan. Just frasen ”på riktigt” är så viktig. Vi ska leva ett liv så att det blir bekräftar att vår tro är på riktigt. Ett sådant liv tar man sig inte, det är ett resultat av en gudsrelation. Hälsningen kändes så stark och församlingen ska alltmer få flöda i detta, att visa på Kristus.
Efter bönen passerade jag Österlens bästa bageri, Pedersens, och köpte med hem till frukosten ett stenugnsbakat olivbröd, gjord med surdeg. Återresan börjar 07:46. Valde att ta bussen som kör längs havet via Brantevik och Skillinge. Två fina fiskelägen. Åter i Löderup 08:23. Kokar kaffe till frukosten och skär upp det ljuvligt doftande brödet. Cyklade sedan upp till vandrarhemmet och kollade läget.
Under den första tredjedelen av de 100 dagarna har mitt ego minskat och tilltron på Guds närvaro i mitt liv ökat. Runt mig har skapats andligt liv som smittar. Syndens grepp har minskat. Framför allt har jag fått en stor glädje i att allt som finns under ytan ska vara rent och glänsande. I det praktiska och i det andliga. Alla tankar som vuxit fram har inte blivit verklighet, men jag har tilltro till att Gud ska öppna dörrar. De teman som växt fram ska finna nya vägar om de första vägarna inte öppnas upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar