Ordet arrogans kom upp inom mig. Arrogansen har givetvis sin rot i egot, men stimuleras av det sammanhang jag/vi finns i. Att vara arrogant innebär att tro sig själv stå för det som är rätt och riktigt och inte inse att jag bara är en liten del av mänskligheten och att jag endast ser brottstycken av helheten.
När Gud talar om vad Han vill göra, så säger Han genom profeten Jesaja i kapitel 42 vers 16 ”De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag ska göra och jag ska inte överge dem.”
Orden uttalas i en profetia som i övrigt talar om en värld som skakas om.
I morse konfronterades jag med min egen arrogans och tänkte på alla de tillfällen jag, utan att vilja kränka ändå varit kränkande. Som ung tror man sig veta, och den tid man är i förkunnar hur allt ska vara, kunskap om hur fel tidigare generation hade, för nu vet vi hur det är.
I de tio budorden lyfter Gud fram att det är gott för människan att se sig som en del av ett sammanhang där föregångarna är värda heder. På vår ovissa vandring står de för en erfarenhet som är värd att respektera och i bästa fall står de för en bas av kärlek. Annars står de för en erfarenhet av misslyckande som också är värd att ta till sig, så att jag själv inte går fel. Vanligast står de för både gott och mindre gott.
När jag avslutat morgonbönen fick jag idén att slå på TV:n och den var inställd på kanal 10. Ur rutan sjunger en åldrad Målle Lindberg och i min arrogans placerar jag honom som en Herrens pellejöns som sjunger om Herren och i lika delar talar om Herren och Målle Lindberg.
Men jag vet att Herren vill ha lov och pris av alla tungor och jag ska respektera alla olika människor och glädja mig över deras liv med Gud. Herren jobbar med alla människor, i deras ofullkomlighet, och jag har hört på predikanter som på mer sofistikerat sätt både lyfter fram både Gud och sig själva.
Jag bad Herren om förlåtelse för min arrogans i allmänhet och för hur jag förhållit mig till mina föräldrar i synnerhet. Herre låt mig se min bristande syn och låt mig vandra på den väg du bereder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar