Bild: När jag målade denna tavla ville jag egentligen visa dramatiken i att Kristus "slet sönder" templets förlåt, men bilden blev för idylllisk. Mörkret utanför saknas och ljusets intåg därmed för idylliskt.
I mina tankar denna morgon är aposteln Paulus. En intensiv övertygelse människa. Som skriftlärd var han kompromisslös. Han fångades inte av mobbens känslor när han blev förföljare av kristna, när letade fram dem och fick dem dödade. Nej, han var genuint upprörd över att någon talade om sig själv som Guds son, och att människor fäste tro till detta. Då var de redan dömda enligt lagen.
Denne genuine förföljare utsågs av Gud till att bli missionär, men först måste en dramatisk omvändelse komma till stånd. Mötet med den uppståndne Jesus vände ut och in på Paulus.
Han fortsatte att vara en intensiv personlighet som bättre än någon annan kunde han förklara nådens innebörd, han som av nåd togs ut till denna tjänst. Han såg så tydligt att nåden var grunden, att Kristus var grunden för den kristna församlingen, att allt annat saknade betydelse om inte rätt grund var lagd.
Men detta blev missförstått, ett missförstånd som lever än in i vår tid. Att nåden i Kristus är grunden för vår tro, är ingen intäkt för att vi ska fortsätta att leva i synden, att vi ska vägra att bli omvända på djupet i våra liv. Paulus kallar dem spädbarn i tron de som inte vill låta sig föras vidare i en fördjupad vandring med den helige Ande.
Jag hörde en kvinnlig artist tala om att hon sökt Gud men inte funnit honom, men hon talade inget om att uppge saker i sin livsstil, hon talade inte om omvändelse.
När en av mina döttrar konfirmerade sig talade handledaren om att ”låt ingen påverka den gudsbild du har, din gudsbild är lika god som någon annans.” Då kan jag lika gärna säga som sångaren Thomas Di Leva att alla är Jesus, att Gud bara finns inom mig.
Det Paulus i omvändelsen upptäckte var den uppståndne frälsaren som var en verklighet, någon som fick Paulus att uppge den Gudsbild han dittills hade haft.
Så därför, stanna inte vid tankar om tro och religion, sök mötet med den Uppståndne till en förvandling av ditt inre och till ett förvandlat liv i verkligheten, i din vardag.
1 Korintierbrevet kapitel 3.
Denne genuine förföljare utsågs av Gud till att bli missionär, men först måste en dramatisk omvändelse komma till stånd. Mötet med den uppståndne Jesus vände ut och in på Paulus.
Han fortsatte att vara en intensiv personlighet som bättre än någon annan kunde han förklara nådens innebörd, han som av nåd togs ut till denna tjänst. Han såg så tydligt att nåden var grunden, att Kristus var grunden för den kristna församlingen, att allt annat saknade betydelse om inte rätt grund var lagd.
Men detta blev missförstått, ett missförstånd som lever än in i vår tid. Att nåden i Kristus är grunden för vår tro, är ingen intäkt för att vi ska fortsätta att leva i synden, att vi ska vägra att bli omvända på djupet i våra liv. Paulus kallar dem spädbarn i tron de som inte vill låta sig föras vidare i en fördjupad vandring med den helige Ande.
Jag hörde en kvinnlig artist tala om att hon sökt Gud men inte funnit honom, men hon talade inget om att uppge saker i sin livsstil, hon talade inte om omvändelse.
När en av mina döttrar konfirmerade sig talade handledaren om att ”låt ingen påverka den gudsbild du har, din gudsbild är lika god som någon annans.” Då kan jag lika gärna säga som sångaren Thomas Di Leva att alla är Jesus, att Gud bara finns inom mig.
Det Paulus i omvändelsen upptäckte var den uppståndne frälsaren som var en verklighet, någon som fick Paulus att uppge den Gudsbild han dittills hade haft.
Så därför, stanna inte vid tankar om tro och religion, sök mötet med den Uppståndne till en förvandling av ditt inre och till ett förvandlat liv i verkligheten, i din vardag.
1 Korintierbrevet kapitel 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar