Försök beskriva Honom!

I min inre dialog sa jag till mig själv, du säger att du mött Honom. Beskriv Honom för mig. På det viset som om du av polisen får frågan: Kan du beskriva mannen du såg?

Vad hände den dagen då jag steg in i kyrkan och mitt inre bara öppnade sig och tog emot det jag mötte. Hur såg Han ut, Han som fanns före mig i kyrkan och som sträckte ut sina händer för att resa mig upp, hur såg Han ut?

Jag tänker då på Emmausvandrarna. De två lärjungarna som går från Jerusalem till orten Emmaus. De hade vandrat med Jesus, tillhörde inte den inre kretsen, men de hade vandrar med Honom, sett Honom, hört Honom tala. Nu vandrar de i stilla samtal om den besvikelse Jesus död på korset inneburit.

Så mötte de en man på vägen. En man som kom ifatt dem. Ett samtal utspelade sig. Han verkade inte förstå att allt hade rasat, nu när Messias hade korsfästs. Men han talade vänligt och kärleksfullt och det kändes gott mitt i sorgen. Han förklarade skrifterna för dem. Vad som hade skrivits om Messias.

Så var det dags att skiljas, men de vill ha honom kvar. Till slut bryter han brödet och ger dem och då känner de igen Honom, Mästaren.

Så var det med mig. Jag förstod vem Han var när välsignelsen och heligheten strömmade mot mig. I ett ögonblick insåg jag att jag vandrat fel väg och att det var dags att vända om. Jag får använda resten av livet att lära känna Honom.

Mötet
I ett ögonblick öppnades ögonen.
Fötter dammiga av vägen stannade upp.
Det levande vatten Han talat om strömmade fram och törsten stillades.
En frid lägrade sig i rummet och något nytt började.

Jag vill inte illustrera dagens text med en bild. Inte heller vill jag längre upprepa antalet dagar. Dagarna går vidare, dock utan att jag varje dag nämner dem vid antal. Emmausvandringen beskrivs i Lukasevangeliets 24 kapitel.

Efter det att jag skrev texten ovan kom jag att läsa vad moder Basilea från Mariasystrarna i Darmstadt skrev om att beskriva Jesus.
"Senare frågade mina döttrar mig, när jag hade sett Jesus, efter som det stod så mycket om hans skönhet och hans ansikte i mina sånger och skrifter. Jag kunde bara svara, att jag måste besjunga honom på det sättet i mina sånger, eftersom det finns ett sätt att se med sitt hjärta, då "man ser , fastän man inte ser". "

Citat ur "Hela vägen gick Han med mig" (sid 24). Självbiografi av M. Basilea Schlink.