Tog bussen in till Simrishamn och mitt bönealtare. Mycket av tankar och böner handlade om Guds verk genom Elimförsamlingen placerad mitt i Simrishamn. Kanske blev det så eftersom jag stämt möte med pastor Bengt lite senare.Det är dock ingen tvekan om att under dessa dagar av fördjupning så har ”mina församlingar” starkt berört mitt hjärta. Det är ett antal församlingar. Fuengirola där jag har min huvuduppgift. Elim i Simrishamn, Centrumkyrkan i Sundbyberg och min barndoms församling Filadelfia i Stockholm. Dessutom flera församlingar som jag ”följer” genom att deras pastor finns i min bönelista. Detta följande vill jag fördjupa, ledd av den helige Ande.
Jag har en inre upplevelse av portar som ska öppnas. I mig och i församlingarna. Gud sa till den hemmavarande sonen, i liknelsen om den förlorade sonen eller riktigare liknelsen om de två sönerna; ”Allt mitt är ditt”. Det innebär att stora krafter, stora resurser, står till förfogande för församlingarna.
För Elims del kom några mycket tydliga meningar till mig och även ett bibelord.
På bilden syns broder Allan, eller om du vill bagare Allan, framför Elims dörr. Han är äldste i församlingen och en broder som säger mig sanningen utan att tveka. Det är guld värt.
Kyrkan kan väl K-märkas som typisk pingstkyrka om inte Herren hinner före.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar