Fiskebåtar under dramatisk himmel.
Detta får symbolisrera att verka i kraft.
Vi hade ett samtal och en bönestund pastor Bengt och jag i dag. Jag delgav då Bengt något jag uppmanats att göra vid måndagen bönestund och som jag ”fegat ut” med sedan dess. Vad som händer vid ett sådant tillfälle är att kraften tar slut, tröttheten kommer och de svaga sidorna av ens personligheten exponeras.
Detta har jag varit med om förr. Jag minns det första året jag kom tillbaks till tro. Jag skulle då resa till USA i ett tjänsteärende och eftersom jag var så tänd ville jag vara till välsignelse varje stund. Jag bad en bön att när jag kom till USA så skulle Herren leda mig till välsignelse.
Så kom då stunden. Jag satt på en restaurang i staden Canton, Ohio. En inre röst säger. ”Ser du paret som sitter där borta. det är en pastor och hans fru. Gå fram till honom och fråga om han är en pastor och säg sedan att du leddes till denna kontakt. Resten ger sig.”
Men jag ”fegade ur”. Vad ska han tro? Min engelska är så dålig! Kan jag inte få ett tecken till, ett som inte går att förklara bort?
Jag fick inget tecken. Kontakten blev inte av och jag gick in i en mycket jobbigare tid i mitt kristna liv. Svagheter exponerades på ett sätt så att jag blev uppgiven. Guds kärlek lämnade mig inte, gång på gång bekräftade Han denna kärlek. Men det fanns ingen seger i det andliga livet. Det blev ett ”till och från liv”. När man gjort en uppgörelse med Gud så finns ingen återvändo, inte om man vill fortsätta att leva i kraft.
Jag kan inte påverka utfallet av det jag ska göra, jag är inte garanterad att det händer som jag ser inom mig, men jag går vidare i kraft om jag är lydig. Det värsta som kan hända är att bli betraktad som en tok, men då är jag en Guds tok.
Nyss sände jag ett SMS till Bengt och talade om att jag gjort det jag skulle göra. Får se om det blir respons. I så fall återkommer jag i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar