Dag tio - En gammal dikt

I dag åter bönealtare i Elim, men innehållet behåller jag för mig själv. I stället bjuder jag på en dikt som jag skrev i november 2001 och en bild från 2005 som visar en färglagd betongyta.

Fariséismen var ursprungligen en väckelserörelse inom judendomen, men när Jesus benämnde fariséerna som vitmenade väggar, så hade den stelnat till yta.

-----------------------------------

Att se in i den nakna människan och behålla sin kärlek
det är kärlekens kraft och mysterium

Vi vet så mycket om hur människor fungerar grundat på en kunskap med brister

Han kallade vissa människor för vitmenade väggar - en yta målad vit
hårda ord i politisk debatt eller en gudomlig insikt

Att den största fångenskapen är ytans färg hur absurt
min egen yta skulle den fånga mig
om ytan fångar mig så har den härdat och syret sinar innanför

Han sa att ytan måste slås sönder
att den som förtvivlade levde
att den som i sorg slog sitt bröst var nära Gud

Han var rädd för att vi skulle kvävas
att se in i den nakna människan är en spröd gåva beroende av luftens syre
Herre syresätt mina andetag