Hur ber jag för Svenska Kyrkan? Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan så jag behöver väl inte bry mig, eller? Jag är medlem i Guds församling och den har inga kyrkogränser. Församlingen beskrivs i Bibeln som en kropp och om något sker i en del av kroppen så berörs de andra delarna. Det går inte att välja bort detta. Hur befängt är det inte att magen skulle förklara sig som ett icke sjukt område, när en blodförgiftning orsakat av ett sår på benet ställer om hela kroppens imunförsvar till aktivitet.
De är så olika de två kvinnorna i Svenska kyrkan. Berit Simonsson, inspiratör inom OAS-rörelsen, och Eva Brunne som är nyvald biskop i Stockholm. Den ena representerar kyrkans huvudlinje, den andra en minoritet. Jag är dock oklar över vem som representerar huvudlinjen och vem som representerar minoriteten.
I morse var jag i en dröm placerad i ett förortscentrum i ett millionprograms område. Det hade blivit förfallet och butikerna verkade inte samordnade till en enhet. Inom mig klingade det. Du kan inte välja i vilket samhälle du befinner dig. Din verklighet är den den är. Du är kallad att vandra en lärjungavandring i den verklighet där du finns.
Mästaren var drastisk när Han kallade: Låt de döda begrava de döda. Kom du och följ mig.
Jag är kallad till förebedjare och därmed kallad att i bön bereda nya öppningar. Detta är en positiv kallelse, en kallelse till andliga genombrott Jag gör det i ett samhälle som är det samhälle det är och inför en Gud som säger om sig själv: Jag är. Verklighet möter verklighet. Men Gud är allts upphov och allts fullbordan.
Så bildligt talat låter jag de döda begrava de döda och vandrar en väg som söker livet, det eviga livet. Runt den levande strömmen som flödar från Guds tron uppstår liv, i det friska rena vattnet finns helande. Först och främst ett helande som berör det sjuka inom mig, för allt börjar inom oss själva. Efter läkedom kan vi vara andra till hjälp. Så jag fortsätter min bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar