Dag sju - vilodagen

Nu blev det så att dag sju i mitt experiment ”Hundra dagar närmre Gud” inföll på en söndag. Den dag då större delen av kristenheten firar vilodagen. Några väljer att fira sabbaten på lördagen, sabbatsdagen inom judendomen, och det är ju där vi har ursprunget.

I dag ska jag vara i gudstjänst i Elim och delta i nattvarden. Jag längtar redan efter Herrens måltid. I frikyrkotraditionen har vi nattvard för sällan, tycker jag.

I morse vaknade jag med Amos andra kapitel från vers elva. ”Bland era söner väckte jag upp profeter, bland era unga män nasirer. Är det inte så, ni Israels barn? säger Herren. Men ni gav nasirerna vin att dricka, och profeterna befallde ni: Profetera inte!”

En nasir var från födseln utvald till ett avskiljt liv. Ingen alkohol, inte klippa håret, en nasir stack ut kan man lugnt säga. En profet talade sanningar inspirerad av den helige Ande och kunde vara mycket besvärande.

Dessa väcktes upp av Gud som verktyg för att folket, Israel, skulle vandra Guds vägar, och nu konstaterar Han: Ni vill inte veta av min korrigering, ni vill dra ner allt på samma nivå. I bästa fall utslätande, i sämsta fall totalt moraliskt förfall.

Orden kan likaväl gälla delar av kristenheten. Hur tar vi emot de människor som har en speciell kallelse? Profetgestalterna är ofta udda och det ligger i sakens natur. Den som är helt anpassad till det sociala sammanhanget kommer inte med det omskakande, men kan givetvis bli omskakad.

Bilder visar kristna bikers under Jesusmanifestationen i Stockholm. Fotograferat av min fru som var där.