Om kärlek och skador

I dag firar min fru och jag femtonårig bröllopsdag. När vi i december 1993 beslutade oss för att gifta oss i april månad, var ingen av oss kristen.

Den 1 januari såg min blivande fru till att jag hamnade i en kyrka och det oväntade inträffade att jag fick ett starkt gudsmöte. Jag hade vuxit upp inom pingströrelsen men vid 20+ avslutat allt vad gudstro heter som något jag uppfostrats till. Så konstaterade min blivande fru ”mannen jag älskar har blivit tokig, vi ska gifta oss i april, vad gör jag?” (I)

Jag minns också måndagen innan bröllopet. Vi samlades varje vardagsmorgon till morgonbön i den kyrka jag var aktiv i. Det kom kraftigt över mig att be om förlåtelse för mina äktenskapsbrott. Medan morgonbönen pågick hade jag en inre uppgörelse med Gud och jag upplevde till slut att Han sa ”Jag ska välsigna ert äktenskap”, men Han framförde också ett förbehåll som jag behåller för mig själv. Nåden är större än lagen den saken är klar. Men det betyder inte att jag tar lätt på äktenskapsbrott, ett ord som knappt används i dag.

När jag som ung gifte mig för första gången så bar jag med mig in i äktenskapet skadorna från den mobbning jag utsattes för mellan 10-14 års ålder. Den känsliga grabben från villasamhället som hamnade mitt inne i det ”vilda” nybyggarsamhället Hökarängen.

En yttre människa som hanterade vardagen och en skadad inre människa som inte sammanföll med den yttre. Jag slukade som ung böcker och där fick den inre människan stimulans. Den yttre människan mötte församlingens förväntningar. Den yttre människan klarade sig ganska bra genom en karriär trots bristande grundutbildning. Men den inre människan kunde inte ta emot kärlek. Även nu, som gammal, kan jag nästan brista ut i gråt när jag märker att någon människa verkligen bryr sig om mig. Det är på något sätt fortfarande en gåta för mig att jag är värd att bli älskad. Så djupt sitter mobbningsskador.

Denna typ av sår känner jag igen i andra människor jag möter. Jag tror att denna min blogg är ett verktyg för mig att sammanföra min yttre och inre människa. Att stå för vem jag är rakt igenom. Som kristen kan det vara lättare att gömma undan sin tro, då slipper man ifrågasättandet. Men jag vill också visa andra på en väg till helhet.

”Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu. Att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som du” . Ur minnet citerat från en sång.

Detta är så viktigt och du ska veta att Gud verkligen älskar dig. Kärleken har sin ursprung i Honom och om Han inte fanns, så fanns det inte heller kärlek. Men nu finns Han och Kärleken finns. Dock håller inte allt som kallas kärlek för sanningsprovet.

(I) Min fru prövade den kristna tron på djupet under tre år. Lyfte på varje sten för att de vad som låg där. Sedan var hennes tro mogen. I dag på bröllopsdagen så ska vi fira på.