Det är morgon när jag sitter och skriver detta. Jag sitter klädd i morgonrock och bredvid mig brinner elden i braskaminen. Värmen från elden sprider sig på ett behagligt sätt genom hela rummet.
Tidigare i morse stapplade jag ut i boden för att hämta ved till brasan. Först valde jag ut några mindre, tunnare vedstycken av ett träslag som jag vet tänder lätt. Men jag såg också till att få med mig större vedstycken och då är det inte så noga hur pass lättantändliga de är.
I botten fluffade jag upp lite kvällstidning. Det är ju skräppapper men lätt att tända. Runt detta arrangerade jag veden så att syret fick plats. Med en tändare får jag fyr på pappret och jag lämnar en springa i luckan så att det blir drag genom vedtraven, Snart brann det friskt och så småningom kunde jag stänga luckan och minska syretillförseln men det brann ändå. Allra sist lade jag den stora vedklumpen ovanpå den ved som redan brann och nu kunde även den brinna, jämt och fint.
Så tänkte jag på guds rike. Mitt i skräpet börjar det brinna först. Bland svaga som brinner för att elden är den räddning de behöver. De vet att utan den är det kört. Det är drag rakt igenom stickorna och elden griper tag. Den ena stickan överför till den andra. Det kan snabbt blossa upp och sedan dö men det kan också bildas en stark eld med underliggande glöd och då brinner även den stora klumpen av hårt träslag. En brasa som brinner länge och ger skön värme.
Jag ser fram emot den väckelse som ska brinna i våra nordiska länder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar