Bön och ärlighet

För ett antal år sedan kom det sig att jag undervisade om bön på en bibelskola i Kazakstan. Största anledningen till detta var att jag inte klarade av att säga nej tillräckligt tydligt. Bakgrunden var att jag följde med som förebedjare och stöd för den ansvarige i vårt missionsråd i kyrkan när hon skulle besöka Kazakstan och Kina för uppföljning av vårt stöd.

Det var en speciell upplevelse att stå där inför denna blandande grupp av studerande. En man presenterade sig som f.d. korrumperad polis. Gemensamt för de flesta var att de varit kristna ganska kort tid men att de brann för att förmedla evangeliet. Vår värd hade varit ungdomsbrottsling men var nu en slags Paulus, missionsansvarig för ett område som omfattade tre tidzoner. En annan man var där för att lära sig att starta en bibelskola. Runt denne man fanns alltid en gudsnärvaro som lyste. Närmare har jag inte varit begreppet gloria.

Det enda jag kom mig för att tala om inför denna grupp var ärligheten i bönen. Detta att bönesamtalet med Gud är grundat i en absolut sann gudsrelation. Efteråt tyckte en närvarande missionär att det fanns mer att säga om bön. Förvisso är detta sant men det var sanningen som starkt poppade upp i mig.

En sann relation innebär inte nödvändigtvis en relation utan störningar. Det är starkare kraft i bönen om störningar saknas, men bara det som är sant kan vara grund för en sann relation. Så finns störningar så finns de. Inget att huckla om.

Trons bön kan flytta på berg, men bara om sann tro finns. Så det handlar inte om att jag ska anstränga mig för att ha tro, inte peppa upp mig som ett ishockeylag inför match. Ju mer vi lär känna Gud dess mer inser vi Hans suveränitet. Så det handlar om att ha en sann relation till den som har kraften. Riktigt avslappnat blir det om vi som profeten Elisa kan se Guds samlade härskara.

Nu är inte bönen alltid avslappnad eftersom vi inbjuds att vara med och dela guds smärta. Han är kärlek och kärlek finns endast vid valfrihet, så därför kommenderar Han aldrig fram segrar i relation till människor. Jesus bar smärta i sin Getsemanekamp just för att Han skulle bära fram kärlekens största offer.

Under den kampen somnade lärjungarna och jag är rädd för att jag skulle gjort detsamma.