Nu har jag förflyttat mig till södra Skåne och längs bilvägen från Stockholm blir vegetationen allt grönare ju längre resan varar. Jag möter våren rakt i ansiktet och solen värmer så skönt.
Glädjen över detta grusas snabbt när jag kommer underfund med att vandrarhemmet, som jag ska starta för våren, är i en total kaos. Min hyresvärd har på eget initiativ startat en massa kabeldragningar utan att stämma av detta med mig. Så kvällen innan de första gästerna kommer så ser vandrarhemmet ut som en byggarbetsplats.
Här prövas min kärleksfulla livsinställning hårt. Mitt inre pendlar mellan vrede och gråt. Vrede, det är kränkande att som ansvarkännande företagare bli helt nonchalerad. Ilska över hur någon kan vara så korkad att han borrar i betong utan att täcka över sängar och sängkläder som finns i samma rum. Sorg över hur ska jag över huvud taget ska orka bli klar tills den första gästen kommer, jag som dessutom inte känner mig frisk.
När jag lägger mig på kvällen pulserar blodet intensivt och tankarna far fram och tillbaks i huvudet, eller snarare i cirklar. Men så säger jag till min fru, vi ber om sinnesro, men den vill trots bönen ändå inte komma. I stället bubblar ilska upp över händelser i den andliga sfären. Högljuda belackare och storvulna predikanter, som talar i Guds namn med en ton som stör mig. (Jag mötte detta på satellit-TV).
Min inte heller denna kamp är min! Så får jag uttrycka allt min kamp inför Gud, överlämna den till Honom och be om total frid och plötsligt strömmar denna över mig som luften från en varm fläkt. Nu kan jag vända mig om och somna in.
Jag sover gott hela natten och vaknar till ett beslutsamt men värdigt handlande. Något förstod dilemmat och städhjälp ankom. Nu fram emot kvällen är tillräckligt mycket av vandrarhemmet återställt i ordning för att ta emot de första gästerna.
När lärjungen Petrus drog sitt svärd för att försvara Jesus, så blev han ombedd att stoppa ner det igen och mästaren helade tempeltjänarens sargade öra. Så får även jag lugna ner mig och lita på Guds ledning i allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar