Församlingens upprättelse

Kanal 10 hade här om dagen ett program med pastor Kjell Sjöberg inspelat för många år sedan. Det handlade om församlingens upprättelse. Det var roligt att se detta program. Faktum är att jag aldrig tidigare hört Kjell Sjöberg predika. Jag träffade honom en gång i samband med den stora kampanj med David Yonggi Cho som vår församling var huvudansvarig för år 1994. Jag hade då ansvar för kontakten med människor från hela Sverige som kom för att få förbön. Min uppgift var att vara i dialog med alla de som sökte hjälp och att se till att allt fungerade runt detta. Kjell och jag gick då tillsammans fram i ett böneuppdrag.

Kjells profetiska böntetjänst har jag följt via hans böcker. De har gett mig många goda tankar.
Vi var många som tyckte att Kjell hemfärd till himmelen kom för tidigt, men Herren vet vad Han gör även om inte vi förstår det.

Tillbaks till församlingens upprättelse. Denna är också en upprättelse i bön och lovsång. Kjell betonade att i väckelsetider så skrivs det alltid många sånger. Han menar att det börjar här. I tillbedjan och glädje.

Kjell nämnde i sin TV-predikan de morgonböner som hans bror Stanley tagit initiativ till i sin kyrka i Sundbyberg. Det var ungefär vid den tiden (1994) som jag fick möta Herren och hastigt kom att bli en del av denna livaktiga bönegemenskap. Detta år bad vi inför den kommande kampanjen på Hovet och vi fick vara med om stora ekonomiska under. Centrumkyrkan i Sundbyberg hade vid den tiden mellan 200-300 medlemmar och dessa tog det ekonomiska ansvaret för denna stora satsning. Betydligt större församlingar hade blivit tillfrågade om att vara med i ansvarstagandet, men inte vågat detta p.g.a. riskerna. Men vi som församling stöttade Stanleys initiativ och fick vara med om under.

Denna intensiva bönegemenskap klingade ut över tiden och ett fåtal förebedjare hölls ställningarna under många år. Jag var en del av denna bönetjänst.

Men jag har tänkt på detta efteråt. När det finns en förbindelse mellan bön och handling precis som ett kommunicerande kärl. Då är bönegemenskapen rörledningen som förbinder kärlen och kärlen är församlingen och den himmelska tronen. När det är så så blir allt levande och kraftfullt.

Hur blir en församling som saknar rikt böneliv en bedjande församling? Det finns alltid en grupp av människor som förstår behovet av bön. De ska då inte dra sig tillbaka till att bli ”en bättre kristen grupp" som klagar över att de andra inte ställer upp. De ska i stället bli inspiratörer genom att med kärlek stödja vad som sker i församlingen och se till att allt kommer att omfattas av en äkta omslutande bön. De ska fånga upp varje positiv signal och förstärka denna i bönekanalen.

Herren gillar inte gnäll och klagande på andra men Han är oerhört intresserad av omslutande kärleksfull bön. Denna läxa har jag lärt mig och försöker också tillämpa den.