måndag 6 april 2009

En seger värd att fira?

I morgonsoffan på TV 4 firades den nya könsneutrala äktenskapslagstiftningen med champagne. Det kunde varit vad det var om inte programledaren halvhjärtat försökte presentera även motargumenten. Då blev det helt parodiskt. Ärligt sett handlade programmet om att ena sidan av en debatt firade segern över den andra sidan och i den segrande sidan ingår massmedia och dess riktade påverkan.

Äktenskapet som en av Gud instiftad angelägenhet mellan man och kvinna berördes inte. I samtalet nämndes religion men inte Gud. Svenska kyrkan är formellt inte längre en stadskyrka men i praktiken vill politikerna inte släppa taget.

Vi kristna har inte fullmakt att vara domare av en sekulariserad omvärld. Uppdraget att vara domare förbehåller sig Gud själv. Jag ska i kärlek möta min omvärld, men stå kvar i de bud Gud själv givit. Presenterade i det gamla förbundet och fullkomnade av Jesus i det nya förbundet.

I en mig nära relation, i en besläktad frågeställning, uppkom en övertygelse att jag kraftigt skulle ta avstånd, förskjuta på grund av min tro. Men utan kärlek finns ingen levande tro och för mig fanns aldrig avståndstagandet närvarande. Att samtidigt omsluta i sin kärlek och att stå för att annan övertygelse och andra känslor finns närvarande.

För den kristna kyrkans del är jag övertygad att för kommer den att klämmas samman av en slags förföljelse, då kommer vi att få välja mellan yttre bekräftelse eller inre stark gudsrelation. Skiljelinjen går inte mellan kyrkor utan rakt igenom dessa.

Efter detta kommer en större samhörighet mellan de som söker Guds väg. Ur detta kommer en väckelse som tydligt kommer att påverka vårt samhälle.

På olika plan är denna kyrkans inre process redan igång. Jesusväckelsen på sjuttiotalen, den helige Andes beröring av de traditionella kyrkorna och den starka världsvida karismatiska väckelsen har öppnat upp. När västvärldens kyrkliga ledarskap sviktar så har en ny generation av kyrkliga ledare vuxit upp i andra delar av världen. Att den djupa gudssökande ekumeniken har växt sig stark det vet jag av erfarenhet från mitt eget liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar