fredag 12 februari 2010

Om Paulus


I går lyssnade jag på min vän Göran Söderström, en lärd finsk broder.
Han har ett stort intresse för människor och historia.

I sitt liv har han ett antal gånger rest i Pauli fotspår och sett platserna med dess historiska minnen och nuvarande verklighet.

Med Görans bakgrundskunskap om hur livet på denna tid var, så blir mannen Paulus så mycket tydligare.

Kunskap är inte bara att gå in på Googles och klippa ut något som någon säger om något. Att leva med ett intresse som driver en att med familj och allt resa ut för att finna ut hur det var, det formar en kunskap djupare än det ytliga skvalpet.

När så Göran beskrev Paulus så såg jag denne viljestarke man som var beredd att offra allt för att uppnå det målet som han kallades till vid mötet med Jesus på Damaskusvägen. Jag ser honom vandra på en romersk väg, sex meter bred och stensatt med flata lavastenar. Han vandrar i värmen en liten seg man med snabba beslutsamma steg. Under vandringen ber han för alla de människor han mött och för de församlingar han varit med om att starta. Han var beredd att tala med alla om Kristus, men efter att ha talat inför de lärda på aeropagen och mött deras gäspande religiösa bedömning av det som var som en eld för honom, så utbrister han att debatt om tro var inget värt, hans egen uppgift var att förkunna Jesus Kristus som korsfäst, uppstånden och frälsare.

Han vandrade längs vägarna för att visa på vägen till Gud.

En tanke dyker upp i mitt huvud. Hur skulle jag reagera på denne man om jag mött honom. Skulle jag bli irriterad över att han var så drivande? Eller är han så tydlig att jag ser att den passion han bär är en sann upplevelse som jag kan respektera och ta till mig. Tydlig är han i sina brev, de orsakar debatt ännu i dag. I debatten benämns han som den som formade kristendomen till något annat än Jesus egen undervisning, men det kan jag inte se att det skulle vara fråga om. Han var en viktig person under kristendomens första tid och blev detta inte bara för att han var en stark personlighet, utan för att han var fylld med den helige Ande. Genom Anden kom kontinuiteten med Jesus undervisning. Därför kan vi med respekt läsa hans brev ännu i dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar