Det började i tisdagskväll och fortsatte en samling om dagen, utom på söndag då vi hade två samlingar. Stanley Sjöberg var i högform och undervisade på det sätt bara han kan göra.
Som jag tidigare uttryckt det är han en slags upptäcktsresande i Bibeln och den kristna trons landskap. Det verkar som om han själv är lika fascinerad över upptäckterna som vi som åhörare blir. Tänk att vi hade så många åhörare varje dag trots den stora mängden möten. Hungern var påtaglig.
För min egen del var det avsnittet om skillnaden mellan kristendomen i den sekulariserade västvärlden och den av väckelse berörda "resten av världen" som skakade om mig. Jag såg framför mig ett böneteam som vägrade att acceptera sekulariseringen och som stadigt står kvar i kamp för ett andligt genombrott tills dess att detta kommer.
För en tid sedan kände jag ett tilltal om stora förändringar i mitt liv. Nu tror jag att detta med böneteamet är en viktig fråga för mig framöver. Riktigt vad det kommer att innebära vet jag inte, men jag vet att jag vill sätta ner foten i den helige Andes kraft och därmed vara ett ankare. Jag är så fylld av denna kraft att jag har svårt att somna in på kvällarna, jag som brukar somna som en stock så fort jag lagt huvudet på kudden.
På fredag har jag inbjudit till att vår ordinarie bönetimme skall gå i denna visions anda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar