I en mindre stråkorkester flyter de olika stämmorna ihop till en klang, en enhet, utan att en dirigent står framför orkestern och med stora gester tar kommandot.
Jag längtar till en bönegemenskap som fungerar på samma sätt. Under delar av mitt liv har jag befunnit mig i en sådan ensemble, där en ton från himmelen vandrar genom varje bedjare. I samklang med Gud uppstår en ton som förändrar den verklighet vi befinner oss i.
Bönen är inte en flykt ifrån den bistra verkligheten. Bönen är en förändrande kraft, en väg anvisad av Gud själv. Handlingar födda i bön segrar.
När jag skrivit detta stycket så stannade jag upp. Bön kan vara så mycket, alltifrån det förtvivlade ropet på hjälp till den ständigt flödande kanalen. Kanske på lika många vis som det finns människor som vill möta Gud. Inom mig klingar en ton som längtar efter möta en lyssnare. Som längtar efter att beröra till förändring. Ondskans fängelsemurar ska rämna när Herrens mäktiga röst påbjuder detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar