Jag har svårt med att vi i kristna sammanhang talar i företagstermer och använder ord som varumärke och koncept.
Var inne på tidningen Dagens hemsida och läste om en stor pingstförsamling som infört ett "nytt koncept" och ändrat sina mötestider och minglade i samband med mötet. När diskussionen om "pingstsamfundets" bildande pågick så talades det från de som arbetade med detta om "det starka varumärket pingst". Hela mitt inre ryser när vi talar i dessa termer. Ett varumärke är en bild i människors sinne, medvetet skapat genom vilja och resurser eller skapat genom tradition. Bibeln talar om att människorna ska prisa Gud när de upptäcker Honom i det att vi älskar varandra.
Jag tror på den fria församlingen men vet att Gud verkar i alla sammanhang där vi söker Honom och vill gå Hans viljas väg. Hur "felaktigt" vårt mänskliga organiserande än är så möter Han oss om hjärtat är vänt mot Honom. Betänk att i dialogen med sitt egendomsfolk Israel så sa Han att Jag vill inte ha något tempel, Jag som inte ryms i ett tempel vill markera Min närhet till er genom ett tält nära er. (Min sammanfattning). När sedan de ändå ville bygga templet så lät Han sin välsignelse komma till templet och detta blev en höghelig plats. När de sedan vände sig ifrån Honom tillät Han att templet utplånades.
Därav förstår jag att Herren kan välsigna "koncept" om hjärtat finns med i relationen med Honom. Men orden för oss så lätt in till att tro att "föreningens" framgång beror på mänskliga aktiviteter. "Föreningens" framgång är inte ett huvudmål över huvud taget. Huvudmålet är själars frälsning.
Sanningen om "varumärket pingst" i Sverige är en organisation som fått allt mer mänsklig acceptans genom åren genom att de lugnat ner sig och inte längre "klättrar på väggarna" som många trodde förr. Många församlingar idag är präktiga men knappast heta eller glödande.
Pingsten som erfarenhet finns i dag i många andra kristna sammanhang och kan ibland upplevas starkare i andra typer av församlingar. Tro inte att jag klankar på Pingst. Jag som är ofullkomlig kan inte döma andra som är ofullkomliga. Vad jag gör är att varna för "den mänskliga vägen" och tala varmt om att söka Guds väg. Finns det förebedjare för "konceptet"? Har församlingen i fasta och bön berett vägen för "konceptet"? Då tror jag på "konceptets" framgång - inte annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar