Bilden visar en sandskulptur vid paseon, "den sista måltiden".
Jag har hör en berättelse om den engelske förkunnaren Smith Wigglesworth, att han vaknade en natt och upptäckte att djävulen var i rummet. Han skulle därvid endast konstaterat "Jasså är det bara du", vänt sig om och sovit vidare.
Om det är sant eller en skröna runt ett färgstark förkunnare, inte vet jag, men att det ingår i den kristnes dagliga liv att möta motståndaren i olika former, det är sant.
Som jag tidigare sagt har jag känt mig kallad att nästa vecka på ett särskilt vis söka Herrens ansikte. Efter att ha fattat detta beslut och efter att ha vidtagit åtgärder för att det ska bli verklighet så kommer det jag upplevt tidigare i liknande situationer. Mina svagheter exponeras på ett nästa skrattretande sätt. Det är som att dra i ett snöre. Händelser som ska få mig att tappa modet inträffar i en grad som utesluter slumpens lagar. Men motståndaren ska inte vinna, för utgångspunkten är inte min egen förträfflighet, utan här kommer en man som som inte har något eget att luta sig på, bara nåden från Jesus Kristus och den nåden kan inte djävulen göra något åt. Jag tror det var insikten om detta som fick Smith Wigglesworth att vända sig om och sova vidare.
I går hade vi kyrkan här i Fuengirola öppen för tyst bön under en timme. Jag har tagit initiativ att detta ska ske. Vi finns lokaliserad mitt på strandpromenaden, Paseo Maritimo, så många passerar förbi.En man, av flera, kom in och skulle bara nyfiket titta, men han satte sig och vilade ut inför Herren i tjugo minuter. Vi har stilla musik och i övrigt endast en förväntan på att Herren ska beröra. Själv var jag "bönevärd" och som sådan bara tillhands för den som behöver få kontakt. Jag tror det är viktigt att öppna en oas mitt i det pulserande vimlet. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar