Denna vecka har jag sökt Herrens närhet på ett speciellt sätt. Alla aktiviteter som normalt fyller min vecka är nedtonade till ett minimum. Jag tillämpar även en biblisk väg till att uppnå denna närhet. Eftersom vi vet att Herren alltid är oss nära så kan det inte handla om att jag får Honom att komma närmre mig, utan det handlar om att jag mer kommer i ett lyssnande läge. Öppnar mig för tilltal.
Med mig bär jag ett antal tunga böneämnen och sanningen är att jag inte vet hur jag ska handskas med dem. Vi vet inte hur vi ska bedja men den helige Ande vet och Han för oss in i en bön som skapar förändring. Rådgivaren, tröstaren, kraften - samma kraft som uppväckte Jesus från det döda ska vara verksam i oss, så undervisar Bibeln.
Att sitta inför Herrens och höra Hans röst stilla tala det är en stor glädje. Där inför Honom förvandlas bekymmer och sorg till skapande möjligheter. Tron växer på vad som är möjligt.
Även kärleken växer. Den ska vara grunden för allt vad jag gör och här i Hans närhet är det lätt att se på människor med kärlek. Att sedan leva ut denna kärlek tillbaka i vardagen är något jag ber om. Jag har beslutat mig att ändra min livsstil när jag avslutar denna vecka av särskild närhet. Ett förenklat liv, t.ex. hur jag äter, men också sortera bort det som ger fel fokus.
Nästa vecka kommer en av mina vänner, pastor Stanley Sjöberg, hit till Fuengirola och ska hålla sex undervisningstillfällen. Det ser jag fram emot. Kanske framför allt att få möta honom och hans fru igen.
PS Jag undrar hur en församlingspastor bär sig åt för att få en vecka i stillhet inför Herren. Lägger man ner verksamheten under en vecka? Jag tror att de borde göra detta. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar