Vet inte hur jag ska karakterisera det som hände under förmiddagsgudstjänsten. Vi upplevde redan från början en stor gudsnärvaro och detta präglade, både inledning, sång och predikan.
Efter predikan bjöd pastor Bernt in till förbön och jag tjänade som förebedjare. Ganska många kom fram för att få förbön. När min fru skulle få förbön kände jag att jag ville vara med och tillsammans med henne motta välsignelsen. Efter det att vi smorts med olja så gick en stund innan jag kände att jag ville be för församlingen. När jag inledde denna förbön så tog den helige Ande över kommandot i min bön och formade den till en kraftfull bön där jag leddes att be om förlåtelse för de gånger församlingen gått emot Guds vilja genom att låta det mänskliga gå för det gudomliga. Jag vandrade då i kyrkans mittgång och gick fram till den man som en gång varit församlingens förste pastor och jag bad sedan för allt som skett sedan församlingens start och till nu, inklusive att jag själv ska vara ödmjuk inför Herren vilja. Efteråt kände jag mig som jag tror att kung David kände sig efter det att han gripits av den helige Ande och inför allt folket dansat framför processionen med arken.
Men ingen framförde kritik efteråt, utan de jag talade med var glada över en stark gudstjänst. I vilket fall hade jag inget val. Det går inte att förhandla med den helige Ande när Han vill uttrycka något. Men jag kan förstå att mitt agerande inte skulle accepteras i alla kristna sammanhang, men å andra sidan är jag övertygad att den helige Ande i så fall skulle välja att uttrycka sig på annat vis där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar