Andra dagen av detta att på ett speciellt sätt söka Herrens närhet. Under första dagen kom jag att vandra inför Honom som en människa med rak rygg och uppsträckta händer. Så vandrade jag i bön fram och tillbaka i vår kyrka. Det var helt naturligt, inte exalterat, att vandra inför Honom.
I en tidigare bloggtext talade jag om att som syndaren i templet ropa "Herre förbarma dig...".
När Herren sedan säger: "Res dig upp och gå..." då är det dags att förlita sig på att förlåtelsen är en verklighet och resa sig upp och utbrista tack gode Gud för att du upprättat ett vrak som mig. Synderna är förlåtna och en ny vandring i ljuset har börjat. Nu kan jag vandra med Honom, i Hans kraft.
Det som i dag är så starkt i mig är en glädje över att Herren har öppnat så många sammanhang i Norden. Jag känner Sverige bäst och jag gläds över många tecken på islossning. Just nu kommer OAS-rörelsen i mina tankar, men jag vet att något är på gång på många ställen. Dessutom är det säkert så att på andra platser där jag bara ser stillastående, där är Herren redan på gång.
Det händer att jag irriterar mig på människor i kristna sammanhang och tycker att det bara är "det mänskliga" som poppar upp. Då är det gott att tänka att just i en sådan människa har Herren planterat och Han kommer att ge skörden. Så Börge, välsigna i Herrens namn och överlåt domen till Honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar