Vara emot tro, de é också tro

Kamp för
yttrande-
friheten?

Börge ber för
Sturmark

I morse funderade jag på vad jag skulle skriva på bloggen, men upplevde att jag skulle åka in till Simrishamn och be i stället. Vid dörren mötte mig mental nedsmutsning. Syndikalisterna hade valt att uttrycka sitt kristendomsförakt genom att förstöra kyrkans affischering.

Vet ni vad det är för likhet mellan Ulveus, Jersild, Sturmark och syndikalisterna. Jo de är emot. Hur imponerande är det att se som sin stora uppgift att vara emot något som innebär något viktigt för andra människor. Namnen jag nämnde står bakom ett upprop från Humanisterna mot religion.

Ett antal människor som lyckats på olika områden i livet går samman för att ge legitimitet åt religionsmotståndet. Det står var och en fritt att uttrycka sin tro. I detta fall tron på att det inte finns något att tro på. Men de vill framstå som om de representerar verkligt kunnande i motsats till vidskeplighet. Detta synsätt är förmätet och högmodigt. Det finns inga vetenskapligt hållbara bevis för att det inte finns en Gud, så det är bara för humanisterna att sälla sig till sällskapet av människor som uttrycker något de tror.

Jag tror på en väckelse i Sverige och ber för denna. I morse upplevde jag den helige Andes klara ledning i hur jag skulle be för denna väckelse och för människor som står mig nära.