Den första tiden efter det att jag kommit tillbaks till tro möttes jag bland annat av undervisning förmedlad av en ung man vid namn Mikael Karlendal. Han var en del av gemenskapen i Cenrumkyrkan i Sundbyberg. I min frus treåriga prövande om detta med kristen tro verkligen kunde vara sant, så betydde Mikaels undervisning mycket.
I dag är Mikael pingstpastor i Ängelholm i Skåne och bloggar under namnet ”Ängelholmspastorn”.
Han skriver med stor tydlighet och bloggen som startade nyss i maj kommer säkert att få betydelse.
Mitt möte med Kristus kom genom ett möte med Hans helighet och kärlek. Det skedde i mitt inre.
Jag inser att jag ska ha min bas i Skriften och att en uttolkning är ofrånkomlig. Dessutom inser jag att felaktiga uttolkningar kan vara förödande för människors andliga utveckling. Så teologin är viktig men jag har ett kluvet förhållande till den. I extremfallen blir uttolkandet en sak för sig, skilt från min vandring som kristen och då vill i alla fall jag inte vara med och tolka. Kärleken till dem som tolkar lite annorlunda är viktig för mig, hjärtas ekumenik behöver detta.
Jag minns nu en teolog frän Credoakademin som fick mig att inse att vi som människor fått två uppdrag från Gud. Det första är att förvalta och vidareutveckla skapelsen och det andra fick vi genom Jesus att vi ska gå ut och förkunna evangeliet till hela världen. Sysslar du med något annat än en av dessa två uppgifter (eller båda) så bör du tänka till. Båda dessa uppdrag är givna och inget av dem är återtaget.
I praktiken innebär det för mig att det arbete jag har att utföra, det utför jag som förvaltare och som delaktig i skapandet. Enligt uppdrag. Eftersom jag förvaltar en gåva så försöker jag inse att det inte handlar om att jag ska ”snika” till mig så mycket som möjligt. Det andra uppdraget är numera basen för allt jag gör och det finns i mig från det att jag vaknar. Jag ber och handlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar