Tidig morgon. Vaknade i en bönedialog. Sedan lång tid har jag dragits till några speciella förebilder som gudsmän. Detta ord gudsman känns pretentiöst, men jag sa bara att jag dragits till dessa förebilder, hur deras liv utvecklats.
Morgonens bönedialog var annorlunda mot hur det brukar vara. Normalt kommer det som en bild där jag ser ett sammanhang och upplever att detta är inspirerat av den helige Ande. I morse kom det sakta ord för ord. När ett ord var uttalat så kom nästa. Sakta växte en hälsning fram i eftertanke.
Orden gällde min tjänst och att den redan var i funktion och att all kraft redan fanns där. Att bara öppna för den helige Andes vind att fritt blåsa genom mitt liv på det sätt den själv önskade. Hur denna sedan skulle komma att bedömas av andra var inte min sak. Jag skulle både få möta motstånd från vissa kristna och få uppleva starkt stöd från andra. I båda fallen skulle jag stå rak, stark i kärlek utan att varken döma eller bli smickrad.
Sedan kom ett val. Du kan somna om, klockan är bara halv fem, men du kan också gå upp och börja dagen. Läsa och be. Diska och planera dagen. Sedan gå upp och fixa frukost till gästerna på vandrarhemmet. Först vände jag mig om och tänkte vad skönt att sova några timmar till men sedan kände jag glädjen att starta dagen. Undrar vad den har i sitt sköte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar