Står jag för upplevelsekristendom utan dogmatik? Det är ingen tvekan om att upplevelsen är viktig för mig. Mötet med Jesus som frälsare var en upplevelse och den förvandlade mitt liv. Men jag tror inte på att fara omkring för att samla på upplevelser på platser där man hört att det ska vara välsignat. Faktum är att jag aldrig varit på en sommarkonferens. De enda konferenser jag besökt är Kristna Handelskammarens (ICCC) konferenser och detta eftersom jag känt mig kallad att vara förebedjare för ICCC.
När man som jag vuxit upp mitt i församlingen kan en trötthet på alla ord komma över en. Människor har så lätt att säga ord och de kan låta så fina. Undervisningen finns i ryggmärgen. Teologer är viktiga, men de är också människor som tolkar texterna och hur vet jag att just deras tolkning är den jag ska ta till mig? Någon sa då: Ta till dig det som är bra och strunta i resten. Men hur vet jag att jag inte missar viktiga sanningar om jag ska sortera fritt?
Halvparten av mitt liv tillbringade jag utanför kyrkans värld och funderade aldrig på att återvända dit. Trött på ord som inte motsvarades av konsekvens.
Den numera utbredda privatkristendomen tror jag har sina rötter i detta att inte bli påprackad en färdig tro. Men jag tror inte på privatkristendomen. Vi är som kristna avsedda att vara en del av kroppen, församlingen, där mår vi bäst och där blir vi till nytta.
Hur förhåller jag mig då? Jag lyssnar på undervisningen men är medveten om att det är en människa som förmedlar den. Jag söker mig till människor som återspeglar en gudsrelation, d.v.s. uppvisar Andens frukter. Ödmjukhet, mildhet o.s.v. ...................... Det behöver inte innebära att de är mesiga i förhållande till det onda. Tvärt om.
Att en abortmotståndare mördar en abortör, som skett i USA, är garanterat inte en Andens frukt. Men det är inte heller en predikan som knappt innehåller namnet Jesus. Snälla välvalda ord som ingen upprörs över kan verka vara kärlek, men innehåller de inte Guds tilltal till vår tid så är det en björntjänst. Jesus har ett tilltal till vår tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar