I dag mediterar jag över det bibelord där Jesus ställer frågan. Ska människosonen (Jesus) finna någon tro när han kommer tillbaka? Han är uppenbarligen fundersam och varför då? Han vet ju att evangeliet som erbjudande ska vara förkunnat till alla folkslag redan innan Hans återkomst. Då borde väl detta med tro vara säkrat kan man tycka.
Då faller mina tankar på ett annat bibelställe där mästaren vid domens dag säger att ni har talat och profeterat i mitt namn men jag känner er inte. Detta stycke slutar men det ni har gjort mot dessa mina minsta det har ni gjort mot mig.
Hur bedöms då äktheten? Jo genom att se vilken frukt trädet bär.
Jag har varit inne på detta tidigare. Det förkunnas en billig nåd i många sammanhang i våra dagar. Ibland när jag hört en predikan kan jag instämma med allt som sagts, det är så vackert och tankarna är i linje med ett generellt ”godhetsbegrepp”. Men så tänker jag då allt det vackra sakta dalat till marken. Vad var skärpan, det som får mitt inre att vilja fatta ett beslut om omvändelse. Att få mig att inse att jag som syndare behöver frälsning. Var det försvunnet därför att jag inte skulle störas? Men jag måste ju störas. Allt annat är en otjänst. Linda inte in evangeliets spets. Ordet liknas vid ett svärd, ett svärd som skiljer sant från osant. Denna förkunnelse behöver vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar