När jag inledde mitt projekt etthundra dagar närmare Herren så skedde detta ganska spontant utifrån en längtan att fördjupa min gudsrelation. Tanken slog mig också att jag skulle gå in i en fasta under en del av denna tid. Men jag förkastade detta eftersom jag såg andra saker i mitt livsmönster som jag uppfattade var mer i strid med Guds vilja, än mitt ätande.
Bibeln talar dock tydligt om betydelsen av rätt fasta. Jesus hänvisar till fastan som en del av en segrande andlig kamp. Gud säger också genom profeter i Gamla Testamentet att jag bryr mig inte om era böner och er fasta om ni inte låter rättvisan vara levande ibland er.
Jag prövade att fasta av hälsoskäl innan jag blev en kristen, men detta får inte blandas ihop med den kristna fastan. Den kristna fastan kommer ur ett behov av att vara närmre Gud, i en viss fråga eller allmänt. I söndags väcktes denna längtan i mig och jag har i dunkla ordalag nämnt den som ”en biblisk metod”. Jag avsåg inte att tala om att jag nu fastar eftersom Jesus uppmanat oss att inte fasta offentligt. D.v.s. inte inkassera beröm för hur andliga vi är. Men å andra sidan blir inte bloggens texter äkta om jag utelämnar detta.
Vad händer under en fasta? Efter ett beslut som är djupt grundat inom mig, så är det inte svårt att fasta. Hungern försvinner om jag vet att jag ska fasta och verkligen vill det. Men det går inte att fuska genom att stoppa i sig något litet, då kommer hungern. Under andra och kanske tredje dagen kommer enligt min erfarenhet någon huvudvärk och ett lätt illamående, men när detta är över så är det behagligt att fasta. Med andra ord är det ingen större bedrift. Jag har dock inte fastat längre tid än 2-3 veckor så jag vet inte hur det känns på den fyrtionde dagen, så lång tid fastade Jesus när han prövades i öknen.
Det normala livsmönstret bryts under fastan och medvetenheten om kroppens och själens samspel blir tydligare tycker jag. Genom att välja att prioritera gudsrelationen före det normala livsmönstret ökar närheten till Gud. Men har jag orena motiv för mitt närmande så bryr Han sig inte om mitt fastande och då kan jag lika gärna låta bli.
Nu började min fasta som ett resultat av en längtan i söndags och jag avser att fasta en vecka. Vad som kommer ut ur detta vet jag inte, men jag återkommer när jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar