Billig nåd eller förvandlande nåd

Ganska snart efter det att jag kom tillbaks till tro, år 1994, så kom jag att iaktta vad kyrkan i västerlandet stod och hur detta förhöll sig till min egen upplevelse.

Centrumkyrkan i Sundbyberg var vid den tiden en varm, lovsjungande gemenskap som hade tro för förändring i samhället runt omkring sig. För oss var det bara så tryggt att smälta in i denna gemenskap. Kyrkans kallelse var delvis att möta de människor som tidigare ”bränt sig” eller ”bränt ut sig” i andra kristna sammanhang. Denna inriktning passade mig. Det som saknades var en lärjungeträning. Själv kom jag att bli aktiv framför allt i bönetjänst och den andliga tillväxten kom ändå genom mixen av undervisning i gudstjänsterna och samtal i gemenskapsgrupper.

Jag kom att spela i ett brassband vid namn Veteranbrasset. I mötet med grabbarna i bandet, en del kände jag sedan ungdomen, minns jag att de reagerade ungefär så här. ”Det är så härligt att möta nyfrälsta, de är så entusiastiska”. Underförstått låg ”men sedan blir de normala”. Men jag tror aldrig jag blivit normal.

Tillbaks till den västerländska kyrkan. Jag kom att fundera på djupet i frälsningen, omvändelsens betydelse. Dietrich Bonhoeffer uttrycker det ungefär så här:

”Billig nåd är en dödsfiende till kyrkan. Vi kämpar i dag för en dyrbar nåd. Billig nåd är en förkunnelse om förlåtelse utan omvändelse, dop utan lärjungavandring, nattvard utan syndabekännelse, syndaförlåtelse utan personlig uppgörelse med synden. Billig nåd är nåd utan lärjungeskap, nåd utan korset. ”

Min översättning, som får anses vara fri, från en bok jag läst på engelska. Förlåt käre Bonhoeffer.

Jag märkte sedan hur lätt det är att hamna i ”billig nåd”. Det är bekvämt och jag kan vända mig om i bädden och somna om. Men det är den dyrbara nåden som innebär ett förvandlat liv. Den är verkligen dyrbar. Priset, döden på korset var extremt högt och kan bara mötas genom att ta emot gåvan på djupt, förvandlande allvar.