Gud välsigne Landskrona

Landskronas gamla vattentorn. Infällt en pastell som
min far, Hjalmar Schönbeck, målat.

När jag närmade mig Malmö på min böneresa, så regnade det, och jag såg fram emot en blöt dag. Det var på en bönedag i Tomelilla, jag så starkt kände detta att be för Landskrona på ett speciellt sätt.

Nu var jag på väg och när jag närmade mig Landskrona så sken solen, om än tveksamt.
Så blev det under hela tiden jag var där, men när jag lämnade staden så vräkte regnet ner.

Först gick jag till pingstkyrkan, mötte en av församlingsledarna och fick tillstånd att be i kyrkan. Det blev en lång stund inför Herren och Landskronas andliga situation levde i mig. Ett telefonsamtal till pastorn och jag kunde dra vidare.

Vid Tacksägelsekyrkan mötte jag ingen, utan bad utanför. Sedan in till centrum. En man arbetade vid katolska S:t Johannes Döparens katolska församling och jag fick se kyrkorummet.

I närheten av loppmarknaden serverade Socialdemokraterna kaffe. Jag frågade en ung politiker om vilka behov Landskrona har. Arbetslösheten var hans första svar. Den är 17% i Landskrona och den för med sig sociala problem och brottslighet. Politikerna i staden har inte förmågan att samarbeta över blockgränserna för att lösa problemen.

Jag tackade honom och tänkte på den andliga kampen i staden. Den var så uppenbar när jag som förebedjare gick runt och bad. Denna kamp har rötter långt bak i tiden.

Alldeles intill låg Frälsningsarméns lokal. Den så "halvstängd" ut. Inga mötesmeddelanden men en allmän hälsning.

Nu gick jag till Norra Långgatan. Huset från barndomen finns kvar. Huset där min morfar bodde på gamla dar. Var någonstans han en gång i tiden bedrev sitt skrädderi vet jag inte. Jag minns hur lastbåtarna lossade sockermassa vid sockerbruket. Höll man fram handen så kunde man få råsocker.

Sockerbruk, varvsverksamhet och andra industrier. Vad blev kvar när denna struktur rasade.

En starkt tatuerad man, med kraftiga skor med ett litet barn vid handen, möter en grupp med invandrade människor. Bilden av Landskrona, ja, men den innehåller så mycket mer.

Nere vid hamnen har hus i nyfunkis-stil byggts. Precis som i Stockholm. Nyfunkis och vattenyta.

Svenska Kyrkans stora kyrka, Sofia Albertina, hade nu öppnat och jag gick in där och bad. En sångerska övade, troligtvis inför ett bröllop. Jag satt stilla och bad.

Herre välsigna denna stad. En stad med andlig kamp och stora sociala motsättningar. Låt denna stad få "levande vatten" från dig.

Denna bloggtext finns även på hemsidan bonehuset.se och där finns även ett bildspel att se, om du är intresserad.