När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet." Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar. (1 Kung 18:44)
Detta bibelord kommer från det ögonblick då Elia efter lång torka väntade in Herrens ingripande, för att regn skulle komma. Det är Elias tjänare som rapporterar.
Var jag än ser mig runt, på platser jag varit, så ser jag den begynnande väckelsen. Inom mig bubblar förväntningarna. I detta känner jag släktskap med Elias tjänare som ser det lilla molnet "som en mans hand".
Därför beslutade jag mig nu på morgonen att inte längre be om väckelse. I stället ska jag tacka för den väckelse som nu är på gång. Gud berör uppenbarligen många människors hjärtan. Längtan är så stor. Överallt möter jag den.
Den realistiska skeptikern i mig säger då. Får du inte äta upp detta, om den stora väckelsen inte snabbt bryter ut ? Mitt svar är: OK, då får jag det. Herrens tid är alltid Herrens tid. Men jag måste våga säga det jag ser, jag ser väckelsens moln växa till. Just nu mycket litet men det finns där.
Så fortsättningsvis kommer jag att tacka Herren för den väckelse som är på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar