Den unika vägen

Guds väg med varje människa är unik. När jag trott mig veta "hur allt bör gå till" så blir jag snabbt korrigerad.

I Uppenbarelseboken (5:9-10) sjungs Lammets lov

Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag.
 Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

Inträffar detta kungadöme vid en tidpunkt framåt i historien? Nej, det är ett redan pågående rike som än så länge befinner sig i andlig kamp. Lammet, Jesus, tar ut vem som helst i en tjänst, inte en tjänst på grund av människans egen kraft, utan en tjänst i Lammets segerkraft. Segern är redan vunnen.

Att resa sig upp i denna kraft är inte högmod. Det är tro. Du väcks upp för att gå in i bön. Du väcks upp till tjänst, för att Gud behöver dig. Det är naturligt för Guds församling att leva i Jesu uppståndelsekraft.

Dock är det så att om vi under en längre tid saknat denna kraft, så upplever vi det kraftlösa tillståndet som det naturliga och blir då rädda för den kraft som egentligen är vårt naturliga tillstånd.

I går kom jag att läsa en notering jag gjorde på en karismatisk bönekonferens under nittiotalet..

"Jag vill kraftfullt stå för Gud på det sätt som är naturligt för mig. Om Gud vill rubba alla mina cirklar så är det helt OK!! Men jag vill inte riskera att "hamna i köttet" därför att stämningen drar mig någonstans. Jag längtar till att Gud tar över. Till dess vill jag stå rak, medveten om behovet av nåd, men inte förlamad av detta." (Skrivet av en relativt nyfrälst man.)

Ja, vi kan bli förlamade av medvetenhet om våra egna brister. Ägna all vår tid i en instängd cirkel av självömkan och bli upprörda över att någon annan tar steg i tro. Den passiva kristendomens instängda atmosfär saknar syre. Men syre finns att få i obegränsad mängd, från den helige Ande.

Vi är kallade ut i den friska luften, till frihet,  till en vandring i Guds kraft.