Kyrkan som socialt fenomen?

Sommartid, konferenstid inom kristenheten. Tidningen Dagen är full av artiklar om hur kyrkorna bör vara. Kan jag kalla det; det sociala perspektivet? Varje tanke, varje prövande är i sig bra, men jag saknar något. Låt mig kalla det; det andliga perspektivet.

Hallå där Börge, är du någon andlig övermänniska? Nej inte alls, snarare tvärtom. Jag lever i en vardag, möter människor, lyckas och misslyckas i en salig blandning.

När jag talar om det andliga perspektivet så menar jag att fokus inte ligger på att vi ska förbättra oss av egen kraft. Vi ska "bli förbättrade" genom att närma oss Herren. Att gå Hans väg. Förr kallades det helgelsens väg.

Kanske förekommer det inte bara debatter, utan även bönenätter på konferensen. Då har jag missat detta i mediarapporteringen. Vi för en kamp, inte mot människor, inte ens mot oss själva, vi för den mot makterna i himlarymden, mot makter som präglar vårt samhälle.

Kyrkan som socialt fenomen eller som andligt? Det är frågan.