Bernt Nordström, vår pastor här i Fuengirola, gav sig på ett svårt avsnitt i Apostlagärningarna kapitel 5, detta med Ananias och Safira.
För dig som inte är van bibelläsare så handlar det om den första församlingen i Jerusalem, som tillämpade egendomsgemenskap. Ett gift par som ägde en egendom, sålde denna och gav mycket pengar till församlingen, men undanhöll en del av summan och låtsades som de gett allt. Denna lögn innebar att båda miste livet. Ingen tvingade dem att ge pengarna men lögnen blev dödande.
Kristen tro på liv och död?!
Se det så här; den första kristna församlingen var så fylld av den Helige Ande att lögnen inte kunde tolereras. Den var en kraftfull församling. Det står att människor blev helade till och med när apostlarnas skugga föll över dem. I en sådan stark gemenskap med Gud finns det inte plats för lögnen. Den är helt enkelt omöjlig.
Jag ställde i ett tidigare inlägg frågan varför vi i dag inte har samma kraft som på apostlagärningarnas tid och hade då inget bra svar. Löftet finns där, är starkt och gäller fortfarande.
Men har vi församlingar som är på liv och död? Som är så nära Gud att det "är på riktigt".
Gud respekterar oss så högt att Han vill att vi ska stå raka och ta ansvar. Att överse med det dåliga är ingen kärleksfull lösning. Men att upprätta är kärleksfullt.
Visst, vi har behov av det är Gud som reser oss upp till ansvar, men från den stunden kan vi ständigt vara i en sann dialog. Med brister men utan lögner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar