fredag 13 mars 2009

Kan jag älska hela flocken?

I min ungdom spelade jag bastuba i en blåsorkester. Det fanns ett musikstycke som hette ”Den store hvide flok”. Jag älskade detta stycke som hade ett så pampigt inslag där jag fick blåsa ut så mycket jag kunde. Titeln är norsk eller dansk och hänvisar till den stora vita skaran som är samlad inför Guds tron enligt uppenbarelseboken. Då ska vi alla mötas.

Jag har faktiskt fått en kärlek till hela kyrkan, den universella församlingen. Kärleken som växt fram innehåller en förståelse för att ingen del av församlingen är perfekt. Varje del av kyrkan innehåller mänskliga påbyggningar som tyvärr anses viktiga inom just den delen av kyrkan.

Ibland hör man frikyrkomänniskor som kritiserar helgontraditionen inom katolska kyrkan. Samtidigt kan man åka miltals för att höra en viss förkunnare eller möta en viss helbrägdagörare. I båda fallen tror man att en speciell välsignelse kommer en till del om man går denna väg via en annan människa.

Under den långa period i mitt liv då jag lämnade allt vad kristendom hette, så var jag övertygad att alltihop bara var mänskligt agerande. När jag så mötte Guds närvaro och kom i samklang med Honom så var allt lätt. När jag sedan konfronterades med min fortsatta ofullkomlighet så blev detta jobbigt och jag kände mig misslyckad. Sedan lade jag detta misslyckande inför Gud och då hände detta att jag växte till en ny trygghet och under denna process fick jag förståelse för kyrkans begränsningar och fick kärlek till de ofullkomliga heliga. Ja vi kallas faktiskt de heliga i Bibeln, vi som tagit emot nåden från Jesus. Att vi är ofullkomliga är helt uppenbart. Men heliga är vi genom Jesus offer på Golvgata.

Jag är minsann en lika god människa som dom som kallar sig kristna kan man höra den självrättfärdige säga. Detta är verkligen sant. Men vare sig jag är kristen eller inte hjälper min egenrättfärdighet mig inte alls.

Inom alkoholistvården finns en sanningen punkt där man erkänner att man är alkoholist. Från denna punkt kommer erkännandet av att man också är i behov att hjälp för att gå vidare.

Samma typ av erkännande skulle behövas för förtalaren, den missunnsamme, den egenrättfärdige, mammondyrkaren, sexmissbrukaren eller vad det nu kan vara som binder just en person.

Gud har skapat oss till frihet, en fri glad relation med Honom själv och till gemenskap med varandra, ja till gemenskap med hela flocken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar