När jag mediterar över denna bibelns undervisning tänker jag först. Varför måste det påpekas att jag ska leva i världen? Jag gör ju detta och kan inte annat, eller?
Människan kan välja att inte vara närvarande i det liv hon har att leva. Den som har mött Gud kan tro sig leva ett bättre liv om man förandligar sitt liv? Svävar på några heliga moln genom livet.
Men Gud har skapat oss till människor, till ett liv på jorden och dessutom uppmanat oss att ta ansvar i detta liv. Att vara förvaltare.
Men var har jag min källa, vilket vatten dricker jag. Rent klart vatten från den källan som säger drick av mig så får du evigt liv. Eller sörplar jag i mig någon blandning med tillsatser som inte är bra för mig? Som bryter ner mig.
Var källar jag mitt liv?
Gör detta under ständig bön och lovsång.
Det vill säga leva närvarande i livet, se vad som händer runt omkring mig och ta ansvar för detta liv, glädjas över detta liv men vara i ständig relation med Gud genom Hans helige Ande.
Att älska andra lika mycket som sig själv. Att förlåta för att själv bli förlåten.
Detta är ett kraftfullt liv, närvarande, inte upptagen av konflikter och självömkan, beredd att ta ansvar och fylld av kärlek. En idealbild? Kan tyckas så, men inte nödvändigtvis, trots att vi är svaga. Att leva i Guds kraft för oss mot ett sådant liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar