Jag vaknade i morse och tänkte att i dag har jag inget att skriva om, men sedan överväldigades jag av hur stort det är att min fru finns där, nära mig. Detta att en annan människa väljer att leva med mig. Frivilligt avstår från mycket den kunde välja i sitt liv, för att leva ett liv tillsammans med mig.
Tänkte på ett uttryck jag hört från katolskt håll. Vi är i Kristus förlåtna för synden men vi lever med att synden inte kunde göras ogjord. Jag tror detta inte är rätt formulerat, men det spelar ingen roll.
Om jag i vredesmod dödar en människa kan jag bli dömd och sona ett straff. Jag kan bli benådad och även frälsningen är en benådning. Men jag kan inte i min ånger återskapa människans liv.
Om jag i min egoism orsakar andra människor skada, t.ex. barnen som skadas vid en skilsmässa, så kan jag bli förlåten, men syndens konsekvenser kan jag inte ta bort.
Men jag ber Gud inte bara om förlåtelse utan även om upprättelse och att Han i sin nåd ska ingripa och lägga till rätta de skador som min synd skapat. Han väver alla livets trådar och vill låta allt verka ut till det bästa.
Gud älskar dig och vill befria dig från all skuld till att leva ett rikt liv i gemenskap med Honom. Han vill upprätta ditt liv och hjälpa dig att leva på ett sätt som lägger tillrätta syndens skador, även om den inte kan göras ogjord. Han vill låta rik välsignelse flöda i och genom dig och denna välsignelse ska strömma även till de som skadats av din synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar