Jag läser en bok av David Silver just nu. Den är lite tung att komma igenom, kanske för att tankarna känns ovana. Utgångspunkter är Israel och församlingen. David går tillbaks till Guds löften som är givna till det judiska folket vari vi hednakristna har blivit inympade.
Denna tanke är inte ny för mig utan den är jag väl insatt i. Men jag inser nu att ersättningsteologin, d.v.s. att det är församlingen som tar över det judiska folkets roll i nytestamentlig tid, fått ett djupare grepp i oss än vad vi först kunde tro.
Själv har jag nog sett församlingens tid som en parentes som avslutas i och med Kristi återkomst, men David Silver ser det som en samverkan där församlingen medverkar till genombrottet för det judiska folkets tro på Kristus som Messias. Inte genom evangelisationskampanjer utan genom att stödja Guds plan med Israels upprättelse. Nämnas bör att David är messianskt troende.
Livets Ords församling i Uppsala har arbetat mycket enligt dessa tankar och jag känner även till andra.
Det finns förkunnare i vår tid som har svängt till en överdriven anpassning till det judiska ursprunget. Det blir då så viktigt för oss att använda rätt ord. Beslutet i den första församlingen i Jerusalem står dock fast: Vi hednakristna behöver inte skulle ta på oss den judiska traditionen. Däremot är vi djupt förenade med Guds löften till det judiska folket och därmed nutidens Israeliska nation.
När jag samtalade med Emanuel Minos inför nylanseringen av hemsidan bonehuset.se, så betonade han just detta att vi måste be för Israel. Det är så viktigt.
Det finns risk för att synen på de frågor jag skrivit om i dag kommer att vara en stridsfråga inom kristenheten. Tecknen på detta finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar